Jazz var väl från början ett smekord för något så "fult" som sex mellan svarta?
Jag håller helt klart med dig, det finns lika mycket skönhet att finna i en soptipp som en regnskog, det hela handlar om hur man ser det hela.
Cool video, får faktiskt lite Parisvibbar av det hela. Kanske i och för sig för att min mamma och jag hellre åkte tunnelbana och såg det "riktiga" Frakrike istället för att åka svindyra turistbussar, men ändå.
Det enda sättet att bli förstådd i Frankrike är att försöka prata så mycket franska det går, annars blir de förolämpade och "förstår" inte vad man säger. Även jag som läser Franska hade svårt att klara mig bland alla arga Fransyskor.
Men vad du än gör, beställ inte Le big mac på McDonalds, Fransmännen gillar inte att bli förnedrade av Tarantino-fans, trots att det var Cannesjuryn som gav Pulp Fiction guldpalmen.
Den kollektiva plågan för alla filofiska människor, men som du säger, att faktiskt reflektera över saker kan visserligen svida, men även gynna en.
det roligaste med intrumentär ju när man kan använda dem i sociala sammanhang.
Frankrike? Jojo, det var riktigt coolt. Dock var det mycket skitigare än jag trodde, och då syftar jag alltså på stämningen. Uteliggare exakt överallt, massor med bråk och klasskillnader. Men samtidigt en väldigt vacker stad, fylld med folk från alla olika delar av världen. Mest gillade jag att bara gå in på någon ffär där de "vanliga" människorna handlar, kändes mer äkta än alla turistattraktioner.
Så en varm rekommendation, även om det inte är samma bild som anges i alla filmer!
Det var ju tråkigt, vi kulturnissar har alltid fått lida, kanske mest för att vi tänker så förbannat mycket. Känner för övrigt igen mig, även jag glömmer att göra skolarbete till förmån för att bara softa!
Jo, jag spelar också mest för skojs skull, men det är ju kul att ha koll på inturumentet ifråga innan man gör det.
Saxofon måste ju vara jäkligt coolt att kunna, skulle offra min högra hand för att lära mig saxofonsolot i Money!
Det är faktiskt helt okej, allt pluggande, pedagogiskt lärarprat och förberedande för gymnasiet har gjort högstadiet till en dräglig plats, och då det skeendet av livet snart är slut, har jag slutat att vänta ut och försöka att plugga och hålla humöret uppe.
Annars är jag mer kulturnördig än någonsin, försöker se så mycket film som det går, och varvar det med mängder av musik.
Jag har även börjat bli hyfsat skicklig på gitarr, och yup, faktiskt skriva filmkrönika för en gratistidning. Du kan leta efter dem i arkivet på denna sida , de två senaste numrerna innehåller filmtexter av mig, och fler kommer.
Jo, precis, det har jag, eller såhär är det: jag tog bort mitt originalkonto helt och hållet av någon anledning jag inte kommer ihåg eller inte vill komma ihåg för att det var så jävla dumt gjort (jag hade fått en massa fina kommentarer på mina texter etc.), sedan skapade jag en ny nu för inte så länge sedan.
Jag kan skicka ett PM med länken om du vill (p.ga. att jag använder mitt riktiga namn där etc.).
Jo, det blir ofta så att man inte skriver något eftersom man alltid är beredd, men med tiden blir det hela så avdramatiserat på sitt sätt att du inte bryr dig, och därför blir det lättare för tankarna att dyka upp.
Jag har alltid ett block med mig, trots att det irriterar i fickan. Inte alltid jag skriver i det direkt, men för säkerhets skull. Så en del saker har fått följa med på resan.
Det tog väl runt ett halvår att skriva den, med all revidering i efterhand och så. Egentligen tog det nog kortare tid, jag har det uppskrivet någonstans, men ungefär ett halvår.
Det är ganska påfrestande att skriva långa texter, har jag insett, eftersom jag är så kortvarig i mina känslolägen. Jag kan byta väldigt fort, och då kan all lust snabbt försvinna. Därför är kortare noveller, kapitel eller dikter idealet för mig.
Angående vårt lilla språkande på din blogg: Idag var mitt huvud så överfullt med tankar och i förlängningen dikter att jag bara skrev och skrev. Men lika mycket som du, det klarar jag inte.
Skivan lär bli storartad, alltså, det är bara att titta på namnen på låtarna bara, jag får nästan gåshud av bara det.
Planerar du på att köpa boken som kommer släppas i samband med skivan, som också heter "Swanlights"? Det kommer alltså att vara teckningar av Anthonty etc., och den kommer att bli 144 sidor tjock enligt Wikipedia.
Nej du, jag har inte spelat basket, har länge velat börja dock. Kanske borde prova på det någon gång.
Jag vet faktiskt inte, har bara inte haft feeling för att skriva, men man vet aldrig. Hittar jag suget igen så lär jag skriva något. Då kommer jag självklart ta med de kommande free agents i Bron, D-Wade med flera.
Där känner jag verkligen igen mig. Vet inte hur många intressen jag haft som jag ett år senare har tappat suget för helt. Men visst, det är alltid bra att prova på olika saker.
Den enda saken jag är rätt så säker på är att jag sitter hemma, min kropp sitter på en stol, min själ vilar för jag är hemma, jag är hemma och känner mig själv. Nu. Tror jag, jag tror nog det är så.
Bra skrivet! Jag måste säga att jag känner likadant.
Haha, alltid något! Jag är faktiskt den enda i min familj som inte tränar/tränat karate. Men tävlingar får man ibland stå ut med ändå. Fyra timmars väntan för sisådär tre minuter av karate som man inte fattar ett dugg av.
Jag håller helt klart med dig, det finns lika mycket skönhet att finna i en soptipp som en regnskog, det hela handlar om hur man ser det hela.
Cool video, får faktiskt lite Parisvibbar av det hela. Kanske i och för sig för att min mamma och jag hellre åkte tunnelbana och såg det "riktiga" Frakrike istället för att åka svindyra turistbussar, men ändå.
Det enda sättet att bli förstådd i Frankrike är att försöka prata så mycket franska det går, annars blir de förolämpade och "förstår" inte vad man säger. Även jag som läser Franska hade svårt att klara mig bland alla arga Fransyskor.
Men vad du än gör, beställ inte Le big mac på McDonalds, Fransmännen gillar inte att bli förnedrade av Tarantino-fans, trots att det var Cannesjuryn som gav Pulp Fiction guldpalmen.
det roligaste med intrumentär ju när man kan använda dem i sociala sammanhang.
Frankrike? Jojo, det var riktigt coolt. Dock var det mycket skitigare än jag trodde, och då syftar jag alltså på stämningen. Uteliggare exakt överallt, massor med bråk och klasskillnader. Men samtidigt en väldigt vacker stad, fylld med folk från alla olika delar av världen. Mest gillade jag att bara gå in på någon ffär där de "vanliga" människorna handlar, kändes mer äkta än alla turistattraktioner.
Så en varm rekommendation, även om det inte är samma bild som anges i alla filmer!
Jo, jag spelar också mest för skojs skull, men det är ju kul att ha koll på inturumentet ifråga innan man gör det.
Saxofon måste ju vara jäkligt coolt att kunna, skulle offra min högra hand för att lära mig saxofonsolot i Money!
Annars är jag mer kulturnördig än någonsin, försöker se så mycket film som det går, och varvar det med mängder av musik.
Jag har även börjat bli hyfsat skicklig på gitarr, och yup, faktiskt skriva filmkrönika för en gratistidning.
Hur är det med dig själv då?
Jag kan skicka ett PM med länken om du vill (p.ga. att jag använder mitt riktiga namn där etc.).
Hm.
I wonder why I think it's so cu... I mean 'nice'.
Tillagt 2010-08-10 12:59:
De var bra.
Det tog väl runt ett halvår att skriva den, med all revidering i efterhand och så. Egentligen tog det nog kortare tid, jag har det uppskrivet någonstans, men ungefär ett halvår.
Det är ganska påfrestande att skriva långa texter, har jag insett, eftersom jag är så kortvarig i mina känslolägen. Jag kan byta väldigt fort, och då kan all lust snabbt försvinna. Därför är kortare noveller, kapitel eller dikter idealet för mig.
Planerar du på att köpa boken som kommer släppas i samband med skivan, som också heter "Swanlights"? Det kommer alltså att vara teckningar av Anthonty etc., och den kommer att bli 144 sidor tjock enligt Wikipedia.
Jag vet faktiskt inte, har bara inte haft feeling för att skriva, men man vet aldrig. Hittar jag suget igen så lär jag skriva något. Då kommer jag självklart ta med de kommande free agents i Bron, D-Wade med flera.
Lakers - Celtics nu!
Den enda saken jag är rätt så säker på är att jag sitter hemma, min kropp sitter på en stol, min själ vilar för jag är hemma, jag är hemma och känner mig själv. Nu. Tror jag, jag tror nog det är så.
Bra skrivet! Jag måste säga att jag känner likadant.